214. Presterne skola i sina predikningar icke fika efter alltför djupsinniga, och ofta onödige och onyttige frågor. 1685 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 2 Cap. 2 §, Just. W. p. 1002., eller upgifwa lärostridigheter, som dem enfalldigom äro för höga, och kunna gifwa dem anledning till willfarelser. 1726 den 12 Januarii, Kongl. Placat, MW. 1 T. p. 636, och sådana willfarelser, som allenast hos en och annan kunna förspörjas, men eljest obekante äro, icke å predikstolen särdeles beskrifwas, efter de ostadige och nyfikne snarare däraf kunna få tillfälle däruti att grubbla, och således förföras på de meningar, hwartill de förr ingen anledning haft. 1748 den 15 Dec. KB. Wilskman, p. 721. Sedan Kgl. Swea HofRätt ansedt HofJunkaren Jacob Gripenstedt och hans Fru Friherinnan Ulrica Funck, hwilka 4:de och 5:te resan, likasom åren 1739, 1742 och 1744 förwägrat, att låta sina barn komma till dop och Christendom, ehuru de därom af Presterskapet blifwit påminde, efter 1 Cap. .4 § MB. böra anses; förklarade Kongl. Maj:t, det 1 Cap. 4 § MB. och 1735 års Kongl. Förordning ej hit woro lämpelige, så wida Gripenstedt och hans Fru ej utspridt sina willomeningar, utan om de framdeles wägrade, att låta döpa sina barn, borde Presterskapet, igenom Kronobetjeningens biträde, dem därtill befordra. 1747 den 23 Maij, K. B. til S. H. R. Jämnför KB. til S. H. R. den 7 Januarii 1743, den 3 Febr. 1744. den 14 Maij 1745, Hwad angår Landbonden i Kerimecki Cappellansbord Jacob Jacobsson; så emedan han, som redan för 20 år sedan skildt sig ifrån Församlingen, icke heller will begå Nattwarden; han jämwäl anser döpelsen på det sätt den wanligen sker, wara utan nytta, hwadan han ock wägrat låta döpa sina barn, äfwen ock sjelf dem begrafwit, sedan de igenom döden aflidit, samt jämwäl tillåtit dem, som
