Församlingens i Stockholms ledamöter och åhörare, mann eller qwinna, någon träta, kif och buller uti kyrkan under Gudstjensten, en eller annan tid om ställen och bänkerummen, eller annan fåfänga begynner eller åstadkommer, icke warandes benöjd och tillfreds med det rum och ställe, som honom eller henne af de Äldste, Bisittarne och kyrkones föreståndare tillordnat är, görandes därmed i församlingen oljud och förargelse, densamma skall till straff för sådan sin olydno och brott gifwa uti böter så månge penningar, som näste sön- eller helgedag därefter af hela församlingen uti alla föresatte fattigas bäcken falla och gifwas kan, hwilka penningeböter bemälte Äldste, Bisittarne och kyrkones föreståndare skola af den brottslige, utan anseende till personen, låta utkräfja, och till de fattigas i församlingen underhåll och uppehälle komma låta. 1647 den 24 Dec. Kongl. Patent, Just. W. p. 272, hwilket ytterligare blifwit faststält, igenom Kongl. Priv. och Bref till Öfwerståth. d. 25 Nov. 1717. Soldaten Jöns Mattsson Kaka, hwilken icke kunnat öfwerbewisas, att i kyrkan hafwa slagit soldaten Swen Bose i annan afsigt med handskarne i hufwudet, än att wäcka honom ur sömnen, dömdes, att för oljudet sitta en söndag i kyrkostocken; men Bose, som med käppen slagit Kaka i hufwudet, mera af hastig sinnesrörelse, såsom nyligen ifrån sömnen uppwäckt, än af berådt mod, skulle afstraffas med 14 dagars fängelse wid watn och bröd, samt en söndags uppenbar kyrkopligt. 1790 den 3 Febr. KB. till S. H. R. Kyrkowaktaren Johan Ericksson Wigg i Ståtenbo, hwiken en söndag i Aspeboda kyrka, under predikan med en karbas slagit drängen Ludwig Larsson i hufwudet, så att han bekommit 2:ne sår, ett stort af 2 fingers bredd, och ett mindre, blef endast afstraffad med 8 dagars fängelse wid watn och bröd, häldst honom såsom kyrkowaktare tillhördt,
