alldeles förbi, samt den i kyrkan sedermera förehafde förrättning icke därmed ägde någon gemenskap, och Mjölnaren N utomdess till berörde sitt förhållande fått mycken anledning af den visitationen förrättande Probstens utlåtelser. 1798 den 17 Dec. Kongl. Resol. Norell, p. 364.
5 §.
"Drager någor i wredesmode knif, eller swärd emot annan, eller slår honom, å kyrkiogård, tå han går til eller ifrån Gudstjensten, eller å Tingstad, ehwad han å Tinget sak hafwer, eller ej; böte femtijo daler. Kommer ther blånad, eller blodwite i; tå hafwer han brutit edsöre.
P. St. Drages knif eller blottas swärd, i kyrka eller inför domstol, XVIII: 3 MB.
S. F. Af lagens stadgande i 18 Cap. 5 § MB, kan ej annan mening dragas, än att edsöre ej brytes, utan med berådde mode af fullt uppsåt att hämnas eller skada göra, hwilket egenteligen gör egenskapen af edsöre, så att gerningen icke allenast af den ena omständigheten, att slå blånad och blodwite, blifwer edsöresbrott, och fastän allt slagsmål sker i ondsko, måste dock pröfwas i edsöresmål, om den som slår annan blånad eller blodwite, förut haft sådant ondt uppsåt; Och fördenskuld ansågs, uti 2:ne förekomne mål, med lagen enligt, att någre, som i bråd skilnad slagit hwarannan å Tingstaden, icke borde till edsöres straff skyldige förklaras, häldst tiden och orten, där gerningen gjord är, wäl kan förändra straffet och göra det swårare, men icke förbyta sjelfwa gerningens natur och egenskap; utan skulle de, som således öfwat slagsmål på ett fridlyst rum, beläggas för Tingsfridsbrott med 40 daler S:mt, som i lagen på fridsbrott utsatt är, samt eljest hwardera pligta efter lag,
