wärdighet de inom sig wilja lämna den person, som de till Synagogans föreståndare utwälja. 1782 d. 27 Maij, K. Comm. Coll. Regl. för Judeska Nationen, 5, 22 §§; MW. 12 T p. 318, 322. Och skall för dem uti hwarje af förenämnde Städer utses och anordnas en särskild begrafningsplats, hwilken dem likwäl åligger att sjelfwe inhägna. ibid. 26 §. Warandes för öfrigit Judarne förbudit, att uti sina hus hålla sammankomster till deras Religionsöfning, och de för andre främmande Religionsförwanter i 1779 års RiksdagsBeslut införde allmänna wilkor, till grund lagde. ibid. uti ingressen. Jämnför KB. till Comm. Coll. den 12 Maij 1782, samt den af Kongl. Maj:t i dess Embete stadfästade ÖfwerLandtRabbinen i Stockholm, och dess efterträdare tillagd samma rättigheter i Religionsmål, som ÖfwerLandtRabbinerne i andre Riken, hwar och en uti sitt District tillkomma, så att Öfwerståthållaren samt wederbörande Landshöfdingar och Magistrater i de städer, där Judar få wistas, måge lämna honom all den handräckning, som han i Religionswäg emot en treskande Jude kan begära. 1783 den 2 Junii, KB. Bredberg, 2 T. p. 366. Den af främmande Religionsförwanter, som intalar någon sina Religionssatser, eller utsprider sina Legender, pligtar första gången 100 daler S:mt, och andra gången ligge det i tweböte. Twingar Husbonde eller Förmann af främmande Religion den, under hans lydno står, men till Luthersk Församling hörer, att biwista eller deltaga uti främmande Religionsförwanters offenteliga eller enskilda andaktsöfningar; ware förfallen till 200 daler S:mts böter, och hafwe tjenaren frihet att genast utur tjensten skiljas: ärsätte ock husbonden hans skada däraf, Lockar någon andra till deltagande uti främmande andaktsöfning och affall från den Lutherska Läran; pligte äfwen 200 daler S:mt: låter han sig däraf ej rätta; miste den förmonen att här i Riket wistas. 1781 den 24
