widare A. Hülphers Beskr. öfwer Ångermanland pag. 44, 146, 147. I Kongliga BönedagsPlacatet den 15 Martii 1676 nämnes ibland andra landsplågor, utwidgandet af Satans raseri och bedröfliga anfäcktning, och då omsider uti sjelfwa Hufwudstaden det blef en allmänn klagan öfwer barns borrtförande till Blåkulla, samt Stockholms Consistorium, på Swea HofRätts anmodan, uppsatt sitt Betänkande af den 13 Martii 1676, samt däruti ansett icke allenast barnens förande, utan ock de angifne pact eller förbund med den Orena Anden för ostridiga sanningar, samt HofRätten i följd däraf, på barns och andres sägen att de blifwit borrtförde, änskönt så wäl den borrtförde som dess sällskap, blefwo qwar i samma rum som de warit förut, till döden dömt 6 personer, som ock blifwit afrättade; men hos Kongl. Maj:t anmält swårigheten, att i anseende till öfrige öfwerhopande göromål, med den skyndesamhet som wederborde afgöra de till owanlig myckenhet inkomne Truldoms ransakningar; så blef af Kongliga Rådkamaren, i följd af Konungens bref dat. Malmö den 23 Maij 1676, i Stockholm en särskild Kongl. CommissorialRätt förordnad, bestående af 6 andelige och 6 werldslige ledamöter samt ibland de sidstnämndes antal den namnkunnige Urban Hjerne. Desse établerade genast sig till rättesnöre wid afdömandet den principe, att endast gifwa barnens berättelser så wida rum, att däraf togs anledning till efterfrågan, samt att icke för lagliga witnen antaga andra än dem, som woro fullwäxta och till myndig ålder komna; som hwarken hade någon fördel i den anklagades olycka, eller emot hwilken den anklagade kunde framföra giltigt jäf, och som, efter betyg om deras Christendoms kunnskap, med liflig ed, i de anklagades närwaro, kunde bedyra, att det war sannt hwad de witnade, hwarförutan alla föräldrar, hwilkas omyndiga barn uti klagan woro delaktiga, med liflig ed måste bedyra, det de hwarken
