af hat eller afwund, eller för någon fördels skuld, hade sina barn till detta klagomål framskyndat, eller att de wisste dem af någon menniska därtill tubbade och lockade wara, utan att de af sina barns elände och jämmer knude sluta, att de sade sanningen; men oaktat dessa försiktighetssteg blefwo twänne qwinspersoner, nemligen en Finsk Hustru Malin Mattsdotter (vulgo Rumpare Malin) på twänne sine fullwäxte döttrars samt 3:ne fullwäxte pigors berättelser och witnesmål lefwande bränd, och en Tysk Hustru Anna Hack, likaledes på sine egne fullwäxte barns samt 40 åklagares, hwaribland woro någre fullwäxte personer, berättelser och witnesmål, halshuggen och å båle bränd. Efter hwilkas afrättande wäl några barn sade sig wara ifrån Blåkullafärden befriade; men största delen föregåfwo sig wara af dem till andra uppgifna Trollpackor förspelte, emot hwilka således anställdes förföljelse. En del af dem woro ock redan till döden dömde, då twänne barns, Kirstin Jakobsdotters om 11 och Gossens Johan Johanssons ifrån Gefle, twetalan och sluteliga bekännelse, att de diktat det af dem angifne barnaförandet, till att därigenom winna penningar, samt den omständighet, att de inför CommissorialRätten föllo neder och gjorde sig så ofta anfäktade, som CommissorialRätten det af dem begärde, öppnade till en del de tillförordnade domares ögon. Detta oaktat blefwo dock en Hökarehustru Karin Ambjörnsdotter, en Skepparehustru Margaretha Staffansdotter, och en Trägårdsmästaredotter wid namn Margaretha Dufwa, dömde till döden, den sidstnämnde efter egen otwungen bekännelse; men, uppå Executorns hemställan, med aflifwandet uppskutit, då det emedlertid blef yppat, att afwund öfwer en sidenklädning, som Margaretha Dufwa, bekommit till skänks af sin friare, och den de trodt hon icke utan truldom hafwa kunnat ärhålla, gifwit anledning till
