anklagningen, och att hon i häktet drömt om Blåkullafärden, hwilken hon inbillat sig, såsom en wärkelig resa, samt sedan anklagarinnorne, hwilka icke wågat framföra sanningen af fruktan för risslitande, som en af deras medsystrar för sin ostadiga berättelse måst undergå, njutit försäkran om befrielse ifrån allt straff, alltsammans befunnit härleda sig till någon del af arghet, men mäst af enfaldighet, orsakat af inrättade Wakstugor, där en del af den sämre FolkClassen samlade sig, höllo bön, söngo psalmer, samt omwäxlade med historier om spöken och blåkulla, hwilket så utspände inbillningskraften ej mindre hos de tillstädes warande barnen, än det fullwäxta folket, att de inbillade sig såsom wärkeligheter, hwad dem i drömmar förekom. Se widare härom den ganska märkwärdiga Berättelse, som CommissorialRätten år 1677 afgaf till Konungen, hwilken är särskilt tryckt år 1770, på 72 sidor in 8:o, i Gefle hos E. P. Sundqvist. Härmed upphörde under återstoden af Konung Carl den 11:tes Regering ej allenast särskilda Bönedagar till truldomswäsendets afböjande, utan ock alla dödsstraff för denna inbillade missgerning; Och lärer en 80 årig gumma wid namn Anna Ersdotter, som, i följd af Kongliga Brefwet till Swea HofRätt den 15 Junii 1704, blef halshuggen, för det hon efter friwillig bekännelse, alltifrån sitt 15:de år umgåtts med truldom, och därmed en Bonde Nils Jönsson och Kapellanen Jonas Jernbom till lif och hälsa skadat, wara den sidsta föregifna Trollpacka, som, åtmindstone inom Swea HofRätts juridiska område, genom domslut ljutit döden. Sexton år därefter uppwäckte rycktet om trollwäsende i Wermeland, Regeringens uppmärksamhet i den grad, att till dess utrotande, medelst Kongl. Brefwet den 7 October 1720 en särskild Konglig Commission förordnades, som sedan den i någre år ransakat, afgaf sin
Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/40
Den här sidan har korrekturlästs
40
MissgjerningsBalken, 2 Cap. 1 §.
berättelse
