och således i ett Tidehwarf, då upplysningen borde anses mera utwidgad, i Frankfurth am Mayn tryckte bok, kallad: "Entlarvte Teufflischer Aberglaube von Wechselbälgen, Wehr-Wölffen, Fliegenden Drachen, Galgen-Männlein, Diebsdaumen, Hexentantz, Holung auf dem Bok, Irrwischen, Spiritu familiari, Festmachung, Wütenden Heer, Löselnächten, Alpdrücken, Nesselknüpffen, Hexen-Buhlschafft mit dem Teuffel, Chrystallen Schauern, Wahrsagungen und andern dergleichen." I denna bok anförer Auctor p. 554, som det tyckes, med egen öfwertygelse om sanningen, att då Lappmännen fara till sjöss, medföra de en rem med 3 trollknutar, som äger den egenskap, att i den mon knutarne upplösas tilltager winden, och p. 684, att då de utlåna sina Renar till skjuts, hwiska de dem i öronen hwart de skola taga wägen med de resande. "Hierauf murmelt der Wirth denen Rennthieren etwas ins Ohr, wo sie die Reisenden hinführen sollen, da sich dann die thier alsobald so gewaltig ausdehnen, und mit den Reisenden so schnell fortlauffen, das es scheinet, als ob sie mit selbigen durch die Lufft flögen, sie lauffen über Berg und Thäler, und wann sie an den bestimmten Ort kommen, halten sie gantz plötzlich ein, und schlagen mit den Fußen auf die Erde." hwarmed, i anseende till Trollknutarne, P. L. Berchenmeijer i dess Curieuser Antiquarius, p. 812 ej allenast instämmer, utan uppgifwer äfwen förunderliga ting, som Lapparne skola åstadkomma igenom deras så kallade trolltrumma, och rådgörandet med en swart katt, den de städse hafwa i sina boningar och förtroligt tala med. – Swårligen lärer öfwertron hos de sämre FolkClasser kunna utrotas, så länge allmänna Läroböcker och Författningar ärkänna truldoms wärkelighet och Djefwulens magt. I Ärkebiskopen O. Svebilii Catheches, som i förmågo af Kongliga Författningen den 15 Sept. 1773, ensam wid Rikets Lärowärk får nyttjas, beswaras wid
