qwarhållas, som till salutering behöfwas, samt Castellerne Dalarö och Waxholm utsedde för skeppen, till att där upplägga och åter intaga sina krutprovisioner. 1752 den 27 Junii, KB. MW. 5 T. p. 3092. Befinnes skepparen, som förer skeppet brottslig, bör han pligta med dess egendoms förlust, samt undergå kroppspligt efter omständigheterne. 1752 den 5 Nov. KB. ibid. p. 3594; Och böra skepparne af Tullbetjeningen tillsägas, att icke segla fram till städerne, innan wederbörande därom fått kunnskap, och gjort anstalt om krutlefwereringen. 1756 den 17 Dec. Kongl. Landtulls Regl. 39 §, MW. 6 T. p. 5236. Den, i Stockholms Stad, som krut i sitt hus förwarar, är förfallen till 100 daler S:mts böter, jämte warans förlust, och den, som bewisligen något mer eller mindre däraf till hwem som häldst försäljer; pligte 200 daler S:mt, Beslagarens ensak. 1792 den 28 Martii, Öfwerståth. Kunng. Som igenom åkandet wintertiden på kälkar eller små slädar utföre backar eller brinkar, icke allenast förbigående folk löpa föra, att blifwa omkullstötte, utan ock hästar för wagnar och slädar kunna blifwa skrämde, så åtwarnades föräldrar och husbönder, att därifrån afhålla deras barn och tjenstegossar: wälwetandes, att så framt någon gosse, eller någon annan i Staden, eller på malmarne, skulle beträdas, att åka på kälka eller släda utföre någon backe eller brink, skulle en sådan genast blifwa fasttagen och i häckte förd, samt sedan, efter omständigheterne, straffad. 1742 den 12 Febr. och 1763 den 19 Januarii, Öfwerståth. Kunng. MW. 3 T. pag. 1890, och 7 T. p. 5645. Då det händt, att gossar och ungdom, under warande wintertid, på isarne omkring staden, samt nära de där befinteliga körwägar, kastat raquetter och swärmare, samt att till den ändan wissa personer, på sådana ställen, hållit slika raquetter och swärmare dem till handa, hwaraf den olägenhet timat, att icke allenast de förbigående blifwit oroade, utan
