den bör första gången böta dubbelt emot det, som här ofwan blifwit utsatt, andra gången fördubblas böterne, och 3:dje gången tilltalas han, samt efter omständigheterne dömes ifrån tjensten. Begår någon uti fylleri missgerning, skall dess dryckenskap ej till ursägt eller befrielse lända, utan bör han särskilt för dryckenskap, och särskilt för det andra brottet pligta, där icke gerningen är sådan, att den brottslige med dödsstraffet kommer att beläggas. Alle påfund, hwarigenom den ene söker att förmå den andre till dryckenskap, förbjudas wid det här förut utsatta straffet, och det så för den som sådant begynner, som för den hwilken däruti besked gör och sig locka låter. Men den som trugar en annan att dricka, eller på något bedrägeligit sätt gör honom drucken, böte 20 daler S:mt, eller pligte med 14 dagars fängelse wid watn och bröd, eller med annan däremot swarande kroppspligt, och den twungne eller bedragne befrias till en del eller alldeles, som domaren pröfwar dess egit wållande däri warit större eller mindre. 1733 den 17 April, KF. emot Swalg och Dryckenskap. 2, 3, 4, 5 §§. MW. 2 T. p. 998. Jämnför KB. den 7 Aug. 1738, Jusleen, p. 42. Repslagaren N. S, som för 5:te gången öfwat fylleri af Kongl. Götha HofRätt, medelst Utslag den 9 Dec. 1786, blifwit dömd till 20 par spö, ärhöll af gunst och nåd den mildring, att afstraffas med 16 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1787 d. 27 Apr., Kgl. ConseilleProtocoll, Jämnför Kgl. Rådk. Prot. d. 17 Apr. 1787. Ehuru i 3 Cap. 1 § MB. det stadgas, att böter för brott emot samma §, skola gå till tweskiftes, följer dock icke däraf, att på lika sätt bör förfaras, i anseende till de i 4:de och öfriga §§ af 3 Cap. MB. stadgade böter, utan skola de, likmätigt 32 Cap. 1 § RB. gå i treskifte. 1739 den 2 Nov. KB. Jusleen, p. 57. Angående kyrkopligtens wärkställande, och huru den
