förargelse anses, som i Församlingen därigenom orsakas, att någon därwid till sin brottslighet nekar, se 5 Cap. 3 § Str. B. i Lagf. B. 3 T. p. 367–374.
Anm. År 1702 tilldrog sig den händelse att en Fjerdingsmann i Wåhla Sochn Matts Ersson Mariae Bebådelsedag kom i Wästerwåhla Kyrka uti Wapenhuset wid Gudstjenstens begynnelse, och sedan under predikan med winkande utkallade någre personer, hwar efter annan samt dem med hotelse befalde, att wid Gudstjenstens sluthjelpa till att taga fast Lars Larsson i Åmbenning, Skogwaktaren Anders Olsson och Anders Andersson i Stabåkstorpet, såsom lösdrifware, af hwilke han twänne gångor kallade ut Anders Olsson, som samma dag begådt Herrans Nattward, och sidsta resan bådade honom. Som någon speciel lag därå icke fants, befaldes Swea HofRätt, igenom KB. den 7 Julii 1702, att Matts Ersson med arbitralt straff belägga. Tilldroge sig i närwarande tid en sådan casus, blefwe förmodeligen Kronobetjentens dom, i förmågo af 3 Cap. 4 §, jämnförd med 18 Cap. 9 § MB, att jämte uppenbar kyrkopligt, böta 50 daler S:mt. Soldaten Pehr Pehrsson Stake, 20 år gammal, hwilken Pingestdagen på läcktaren i Ljusdahls kyrka under predikan blottat sin blygd, wisandes densamma åt de kring honom stående, dömdes därföre, igenom KB. till S. H. R. den 21 Dec 1703, till 7 gatulopp och uppenbar kyrkopligt. – Att i fordna tider kyrkopligt för förargelse i Kyrka med penningeafgift fått försonas, ses af Kongl. Brefwet till Swea HofRätt den 27 April 1713, som tillät en Kapellan i Luleå Lappmark, att, i stället för kyrkopligt, betala 100 daler S:mt till de fattige Swenske fångar i Ryssland, samt Kongl. Rådkamarens Protocoll den 10 Maij 1733, hwarigenom RegementsFältskären wid Kongl. Artilleriet H. P., som gifwit öfwer i Ladugårdslands kyrkan under AftonsångsGudstjensten, blef tillåtit,
