FEMTE SCENEN.
POMPÉ. ODEN. MILO.
POMPÉ.
Om hämdens Gud din syn för egen fara slutit,
Förgäter du jemväl, att du ännu är far?
Att jag ännu din son i mina bojor har?
Och att det gjutas kan, det blod, som ej än flutit?
ODEN.
Du känner ej det folk, dig lyckan underlagt,
I fall du tror med hot att göra det försagdt.
Ja, gick du mera långt i grymhet än i ränker,
Och tömde du dess blod, som du dess frihet kränker,
Bedrags ej af ditt hopp, och smickras ej, Pompé,
Vid dina bilors glans, att Schyten bleknad se.
Vi lemne Rom dess frejd af hundra konsters ära,
Som veklighet och prakt inom dess murar nära,
Och laster och förderf kring jordens rymder strö;
En enda vettenskap af oss det kunde lära,
Den enda gör oss nog för alla: den, att dö!
Du segrat; du min son i dina bojor äger:
Försök om Odens blod förnekar hvad han säger.
(Han går.)
