Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 98 —

ANDRA SCENEN.


ASMUN, ensam, håller dolken.
O du, som var min tröst och skall mitt offer blifva!
Må aldrig dessa rum din far ditt möte gifva!
Hvar skall då gränsen bli för dessa fasors lopp?
Hvad löfte har jag gjort? J Gudar, i hvad sköte...


TREDJE SCENEN.

THILDA. ASMUN.


THILDA, utan att ses af Asmun.
Min far...
 
ASMUN, häpen, kastar dolken, men utan att Thilda märker denna rörelse.
Jag är bestört, min dotter, af ditt möte.
Af din förtviflan förd, du irrar här ännu
Kring öfvergifna fält, som tolka Schytiens öden!
På dessa fasans rum, hvad ämnen söker du?

THILDA.
De sista för mitt hopp: min älskare, — och döden!

ASMUN.
Förskräcks olyckliga, förskräcks att finna blott
Den enda af de två, som följer våra brott.
En obeveklig vakt, som Yngves fängsel stänger,