Jag väntar mig din harm, kan hända ditt förakt,
Men jag har sett på nytt — Virginia! — Allt är sagdt.
CLAUDIUS, (med bestörtning.)
Virginia!
APPIUS.
Skön ännu, som trenne somrar sedan,
Och mer tillbedjansvärd. — Till hvad jag yppat redan,
Ett ord, ett enda ord af mig skall läggas blott:
Hon är — i Appii makt, — hon fins, i detta slott!
CLAUDIUS.
J Gudar!
APPIUS.
Straffa fritt den eld som hos mig vaknar;
Förakta, som ett brott, en svaghet som du saknar,
Sätt för min syn det fall som du mig vänta tror,
Mitt lif, min sällhet, allt, af hennes hand beror.
CLAUDIUS.
Af den förskutnas hand? Hvad blygd! — Men Drott, ni glömmer,
Att redan fins en lag, som dessa band fördömmer;
Att borgarns blod med vårt, ej mer förenas kan.
Betänk hvad eftersyn af Statens första man,
I fall er egen lag, af sjelfva Stiftarn bruten,...
APPIUS.
En Lag som föreslås, är ej ännu besluten,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/165
Den här sidan har korrekturlästs
— 133 —
