VIRGINIA.
För andras tjenst än min, låt honom bruka den!
Men hvad? min far är fri, — och syns ej här igen!
Och medan han sig sjelf med verksam ifver hämnar,
Sin dotter, till ett mål för oförrätter lemnar!
Förtror han mitt försvar åt andra än åt sig?
Hör jag till ingen mer, som vårdar skydda mig?
J Gudar! är det då ej länge nog omsider,
Som jag, i detta slott, förtviflar mig och lider!
Hvem räknar mina qval? Nej Julia, äfven du,
Du känner ej bland dem, det grymmaste ännu!
JULIA.
Ack! känner jag ej nog, då jag af tårar qväfves?
VIRGINIA.
Nej, detta vet du ej, och gissar det förgäfves.
Du vet blott hitintills, hur brottslig Appius är;
Min far i bojan sänkt; jag sjelf, en fånge här;
Roms frihet kränkt, i trots af Gudar och af lagar;
Hans rysliga försåt emot Sicinii dagar;
Allt detta har du sport, allt detta vet du blott:
Du känner, endast hans, men ej — Virginias brott!
JULIA.
Ert?
VIRGINIA.
Hör mig, och begrip min straffbarhet omsider.
Med allt min fars förtryck, med all den skymf jag lider,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/226
Den här sidan har korrekturlästs
— 194 —
