Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/231

— 199 —

I tårar utan slut, förtära mina dar?
Begärs det af en man, som ädelt tänka lärde?
Och vore han det värd, i fall han det begärde?

VIRGINIUS.
Och säg mig, är du värd, du sjelf, det namn du bär,
Om ej din egen dygd, är den som det begär?
Vet du ett lägre brott, en feghet längre drifven,
Än öfverge en vän, af lyckan öfvergifven?
En lott, mer skön tvertom, för någon qvinnas hand,
Än bli förtjenstens lön, som offras för sitt land?
Hvem djerfs, att framför den af sälla öden skryta,
Som till ett segertåg kan landsflykten förbyta?
Och som, vid hjeltens hand, i kojan dit han gått,
Kan säga inom sig: med mig är den ett slott!
Men gå, att, om du vill, ditt namn med nesa hölja:
Din ålderstigne far skall ensam honom följa.

VIRGINIA.
Och ert beslut, min far, är sådant?

VIRGINIUS.
Är att fly
En syn af tyranni, som mina ögon sky;
Att söndras från ett folk, som ej för bojan fasar;
Att undandraga dig ett villdjurs våld, som rasar;
Att söka mig ett lugn, för mina sista dar,
Der jag ej rodna skall för namnet af din far.
Du tiger; kan mitt hopp, min sista önskan fela?