En boja, smidd i dag, i morgon åter bruten.
Men, vid ditt första steg, till åtföljd af hans fjät,
Skall dolken i hans bröst, för evigt hindra det.
VIRGINIA.
Gud!... Villdjur!
APPIUS.
Det är sant, jag det omsider blifvit;
Men lotten kastad är, och valet är dig gifvit.
VIRGINIUS.
Och tror du, nedrige, att det ej fins ännu
En makt, som tygla kan ett missfoster som du?
Min arm, från vapen skild, må föga dig förfära,
Men Rom har vapen nog, och armar som dem bära.
Från Palatinens fot, till Jofurs tempelborg,
Min röst skall blifva hörd, kring boningar och torg;
Skall fordra, öfverallt, af hvarje far och maka,
Min faderliga rätt, ur våldets hand tillbaka.
Ve dig, då jag från Rom, å nyo synes här.
Om tyranni't ej qväft all mensklig känsla der!
ÅTTONDE SCENEN.
VIRGINIA. APPIUS. CLAUDIUS. JULIA.
APPIUS.
Väl, grymma, se ditt verk! De första stegen gjorda,
