ANDRA SCENEN.
VIRGINIA. JULIA.
VIRGINIA.
Väl? — Hvad återstår att lida?
Jag dig tillbaka ser, — men ingen vid din sida!
Men ingen hämnare, som under mina fjät,
Förkrossar detta slott, — och räddar mig ur det!
Välan?...Du svarar ej!...J Gudar i det höga,
Hvad dödsfärg på din kind! hvad tårar i ditt öga!
JULIA.
Ah!...låt mig gjuta dem!...och låt min stängda röst
Få tid att finna väg ur mitt förskräckta bröst. —
Er far har vågat allt,...men allt, men allt har felat!
Rom vet er oförrätt, Rom har den icke delat.
Det ser Tyrannens våld, det sin förnedring ser,
Och kysser darrande på bojan som han ger!
Och ingen reser sig att värnlösheten skydda!
Allt mod, all romersk dygd, all styrka äro flydda!
Men hur förkunna Er, min olyckliga vän,
Det grymmare förtryck hvaraf ni hotas än?
VIRGINIA.
Far fort; jag väntar allt, och är beredd att höra!
