Och söker ljus, — och tror, att örat mig bedrager!
JULIA.
Må ljuset ej, för Er, slå fram med blixtens dager!
Hvad rop!...Hvad gny af svärd! — Hör!...hör hvad striders dån!...
(Ett sorl höres af stridande.)
Hvem nalkas? — ser jag ej Sicinius långt ifrån,
Som störtar blodig fram ur vaktens spridda skara!
TREDJE SCENEN.
VIRGINIA. JULIA. SICINIUS, (sårad och med ett förtvifladt utseende.)
SICINIUS.
Virginia! heder, namn och frihet stå i fara!
Den sista höjd af skymf, är öfver Er bestämd.
Se här, ni ser mitt blod; det flyter för er hämd.
Hvad deraf öfrigt är, ännu för Er skall tömmas.
Sök, om ni kan, att fly — sök, om ni kan, att gömmas.
För min del, flyr jag Rom och lemnar våldets gräns,
Men om min röst ännu af mina kämpar käns,
Om den bedragna här som kringger våra vallar,
Ej glömt att följa mig dit frihets-pligten kallar,
