VIRGINIUS.
I valet mellan dem, säg tror du Latien äger
En enda man af dygd, som länge tveksam väger?
Din far? — Jag skulle blygs för dagens ljus och Rom!
Se der Virginii svar.
APPIUS.
Välan, — och dotterns dom!
Det är du sjelf, ej jag, som den omsider fäller;
Ditt raseri, ej mitt, som den i verket ställer;
Som trotsar, utan gräns, en retad oväns makt,
Och skyndar hämdens våld, med smädelsens förakt.
(Han vänder sig om att gå.)
VIRGINIUS, (håller honom tillbaka.)
Tyrann, om det gör nog att min förtviflan gömma,
Att qväfva hämdens rop, kanske dess fordran glömma;
Att, kufvande mitt nit för frihet och för dygd,
Med tystnad lemna Rom åt sina bojors blygd;
Att aldrig, på dess torg, en fruktad panna höja;
Att ändtlig, för ditt ok, min egen skullra böja:
Om det gör nog, befall! och du mig färdig ser.
Men, om ej dermed nöjd, du fordrar ännu mer,
Om denna fria röst ännu ditt högmod sårar,
Se här, för dina knän, en Romare i tårar!
En far, som dig besvär, vid dessa hvita hår,
Af aktning för hans dygd, af ömkan för hans år,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/248
Den här sidan har korrekturlästs
— 216 —
