Den här sidan har korrekturlästs
— 222 —
VIRGINIUS, (med uttryck af en förtviflad ståndaktighet.)
Det skall jag!
JULIA
Räddning!...flykt!...om flykt ej är för sen.
De nämna hennes namn, de söka henne ren.
En Liktor...
VIRGINIA, (med ett rop af förskräckelse.)
Liktor! ha! det ordet redan väcker
En fasa, som sin köld till alla ådror sträcker.
J Gudar! hämnen mig; och förrn han talat har,
Tan ömkan med mitt qval, och sluten mina dar!
(Hon faller afdånad i en stol.)
VIRGINIUS.
(Till Julia längre bort på Scenen.)
Gå — dröj dem — bed, besvär...hvad helst af dem må ämnas,
Att oss, en enda stund, till ensligt afsked lemnas.
Flyg!...allt beror derpå.
(Julia går.)
