TOLFTE SCENEN.
De förre. SICINIUS. CLAUDIUS (i bojor.) Soldater.
SICINIUS, (i fonden omgifven af folkskaran.)
Ja, Landsmän, den skall tagas.
Sen redan, inför Er, i brottets bojor dragas,
Den bof som styrkt och tjent tyrannens öfverdåd,
Med sina stämplingar och afskyvärda råd.
Hans lön står färdig ren. Liktorer, må af Eder,
Högst från Tarpeiens brant, förrädarn stötas neder,
Och kroppen, i sitt blod, till hämdens längre prof,
bli lemnad utan graf, åt foglarna till rof!
(Till Claudius.)
För dina tusen brott, gå, Niding, nu att blöda;
Och vänta den du tjent, till sällskap hos de döda.
(Claudius föres bort.)
(Till Folket.)
Qviriter, hören mig! Det är för Er jag stridt.
Decemviratets våld hör opp, och Rom är fritt! —
Virginius! en barbar skall dig ej mer förtrycka;
