Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 238 —


Hvartill Appius svarade:

Ha! grymme, vilken hämd en lag mig skulle skaffa,
Som straffar mer mig sjelf, än den hon skulle straffa!
I ofullbordad kraft, nej Claudius, lemnom den.
Af hoppets galenskap låt älskarn tröstas än!
Det gifves andra sätt att på Sicinius hämnas m. m.

Åskådaren underrättades åtminstone härigenom om orsaken till ofullbordandet af denna lag; men det var också nödigt att händelsen skyndade, och att dialogen ej uppehöll den. Dessa verser, likasom många andra af lika beskaffenhet, blefvo derföre uteslutna. Jag hade valet emellan fel, och valde, som mig synes, det ringare.

Andra skäl än sådana hafva äfven bidragit till medelmåttigheten af denna Tragedi. Ett deribland är det långa uppskofvet i kompositionen emellan tre Akter deraf och de två öfriga. Den första, andra och femte, skrefvos redan för tio år tillbaka, kanhända med alltför stor skyndsamhet, för att kunna gifva åt stylen en verklig tragisk upphöjning. Den tredje och fjerde äro mycket senare tillagda, och ej derigenom bättre. Man kommer, efter några år, ej mera tillbaka till den sinnesförfattning hvarmed man begynte sitt arbete, och inbillningen har tappat de ursprungliga föreställningar, hvaraf den först upplifvades.