smältande. Vid de tillfällen, då känslan fordrat ett uttryck af annan art, starkare, manligare, eller häftigare, har jag någon gång vågat nyttja interjektionen ha! som jag funnit redan införd i språket, fastän, jag tillstår det, föga gillad. Man synes i allmänhet ej ännu hafva vant sig att gifva deråt annat ljud än det hårda, kalla, och nästan löjliga, som uppkommer af dessa två bokstäfvers blotta mekaniska sammanläggning. Man måste anmärka härvid, att alla sådana utrop kunna till deras rätta natur, på intet sätt med bokstäfver uttryckas. Det är tonen, känsloljudet deraf, som ensamt kan gifva dem deras behörighet. Det är, med ett ord, uttalet som gör dem sublima eller löjliga. För en uppläsare utan själ, äro de blott liflösa stafvelser, tomma mellanord, utan betydelse af hvarken tanke eller känsla. Men låt en man af sann, lefvande känsla bruka dem, och man skall i hans mun lära att förstå deras innehåll och deras nödvändighet. Man kan, genom det olika sättet att uttala detta enda ha! göra det till ett skratt, till en fråga, till ett förundrans ord, till ett rop af förtrytelse, och till ett sublimt uttryck, vare sig af den mest upphöjda, eller mest förtviflande sinneskänsla.
En enda påminnelse återstår att tillägga. Planen af denna Tragedi innehåller visserligen för mycket händelse. Det har skett af fruktan för tomhet, men deraf har uppkommit trängsel, i synnerhet i fjerde Akten, der passionens rörelser tydligen sakna rum att utveckla sig. En annan följd deraf är, att flera saker som ingå i handlingen, måst under loppet deraf, för korthetens skull, förloras ur ögonsigte. Sådan är till ex. lagen om Adelns giftermål, som efter andra Akten ej vidare omtalas, hvilket visserligen är ett litet fel, och kanske ej litet. Jag hade låtit Claudius säga i första Scenen af fjerde Akten, der frågan var om Virginias redan instundande giftermål med Sicinius:
Ni förekommes, Drott, om allt ej vågas nu.
Ett enda vapen gifs, mot dessa oförrätter:
Det är den lag som gräns för ståndens blandning sätter;
Om adelns giftermål den ren bestämda lag,
Till hvilken råd och folk församlades i dag - - -.
