Den här sidan har korrekturlästs
— 261 —
DAMIS.
Mig trycker bördan tungt: Jag tillstår att jag svigtar.
DORANTE.
Jag vet, i sådant fall, ej hvad som dig förpligtar
Att stanna qvar.
DAMIS.
Det är, för öfrigt, roligt här.
Hvem kommer? — Gubben sjelf! — Fördömdt! nu åter der!
Så snart han syns, gunås, då vet jag hvad det gäller!
En rysning griper mig, när jag mig föreställer
Den satans pappers-bunt som står ur fickan ut,
Och som, hur talet vänds, ändå skall fram till slut.
FJERDE SCENEN.
DAMIS. DORANTE. FRANCALEU.
FRANCALEU, (till Damis.)
Förbannadt! har ni trott att sådant skulle hända?
Till fanners är min pjes, Theatern öfverända,
Och alltihop förbi.
DAMIS.
Rätt ledsamt.
FRANCALEU.
Ja vet Gud!
