Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/313

— 145 —

Jag har en annan sak, gunås, i hufvet jag.

FRANCALEU.
Nå? hvad är det för sak?

BALIVEAU.
En Brorson, till min plåga,
Som bryr mig, dag från dag, med dårsprång utan slut,
Och steker mig, den fan, alltjemt vid sakta låga.
För öfrigt är han qvick, och ser ej illa ut.
Mitt hopp, jag tillstår det, om honom var det bästa,
Och jag har sörjt, vet Gud, för honom som en far;
Men, en förskämd natur blir alltid hvad den var,
Och att förbättra den är fåfäng sak att fresta.
Sen runda fyra år han i Paris far fort
Att sluta, skrifver han, sin Lärdoms-kurs i Lagen.
Jag kommer ändtlig sjelf, längst ner ifrån min ort:
Lärt har han ingenting, men skulder har han gjort,
Och ingen dödlig vet hvar Herrn fördrifver dagen.
Nu frågas Er, om ej, (ty derför kom jag hit)
Ni kunde skaffa mig, till premium för hans flit,
Ett godt Ministerbref, som satt min vackra sälle
I hägn af goda lås, en tid på säkert ställe?
Jag känner ingen här. —

FRANCALEU.
Ett sådant bref skall fås.

BALIVEAU.
Nej verkligt? — mycken tack!