Den här sidan har korrekturlästs
— 294 —
DORANTE.
Men kan jag gå, när hon...
LISETTE.
Så skyll Er sjelf.
DORANTE.
Hvad plåga!
SJETTE SCENEN.
LISETTE. LUCILE.
LISETTE.
Säg, Fröken, var ej det en artig kavaljer?
LUCILE.
Det är en sak, Lisette, hvarpå jag föga ser.
LISETTE.
Behaglig, älskansvärd, så mycket man kan vara.
LUCILE.
Vill tro det.
LISETTE.
Men han är ju Er förut bekant?
LUCILE.
Han kom, för någon gång, ibland till Klostret bara;
Der såg jag honom då.
