Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/34

— 2 —

Som stormat klippors höjd och fästen bryta vet,
Pompé vår forne vän, Pompé, — hvad trolöshet,
I dag med högmod går att skaka dessa stränder!
Som annan mur ej fått än Schytens tapperhet.
Egypten som han gick att skydd och bojor skänka,
Som Ptolomei död i Roms beskattning lagt,
Egypten ser ej mer, betungadt och försagdt,
Kring Nilens rika strand hans legioner blänka.
På hämdens vingar förd han ljungar, stat från stat,
Att krossa i sin flykt en slagen Mithridat,
Och med hans sista blod hans brutna thron bestänka.
Men hämden gör ej nog, om segern i hans spår
Ej flyger, medlertid, att i hans bojor sänka
Hvart fritt, hvart lyckligt folk från Nilens strand till vår:
Nationer, hvilkas lugn han ej hör opp att kränka.
Så länge för hans namn en enda återstår.

SIGURD.
Må han ett fruktadt namn till jordens gränsor föra.
Men, Oden, vore han i vishet mer än du,
Och ägde han som Thor att dundrets vagnar köra,
Och klöfve, med sitt svärd, han dessa fjäll i tu,
Oss Asar skall han ej till sina trälar göra,
Så länge i mitt bröst mitt blod är varmt ännu,
Och mina kämpar än sin höfdings stämma höra.

ASMUN.
Sarmaten bleknar ej vid frågan om hans blod,