Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 351 —

Far, dotter, begge två, på knä för oss kanhända.
(han ser på klockan.)
Se här den stora stund, då, just ur detta skäl
Jag nödgas lemna dig, du hälft utaf min själ!
Och kärlekens behag för ärans pligt försaka.
Men tål dig. Innan kort är din Mondor tillbaka;
Och bäfve, när han syns, rivalerna! — Farväl.


ANDRA SCENEN.


LISETTE, (ensam.)
Hvad mente han? det der, hur skall jag det förklara?
Så ärofull för dem kan den här dagen bli ...
Väl möjligt, att Dorante är inte utan fara.
På vakt alltså, Lisette! på vakt för ditt parti!
Låt se hvad möjligtvis den kan bestå uti,
Den stora händelsen som Damis håller färdig,
Och hvaraf verkningen skall bli så undransvärdig!


TREDJE SCENEN.

LISETTE. FRANCALEU. DAMIS.

 
FRANCALEU, (blir varse Lisette och tar henne för Lucile.)
Der är hon ... men Dorante slapp undan, Gud vet hvar!