Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 355 —

Om gubben faderns spel? förträffligt! var det ej?

DAMIS:
Naturen sjelf.

FRANCALEU.
Så sann, att ej det minsta feltes.
Surprisen, mins ni den? för tusan, hur den speltes!

DAMIS.
Ni har ej sett ännu hans hela konst, som jag.
Men dröj. Ni skall få skäl att bli långt mer förvånad.
Han är, skall ni få se, just ensam i sitt slag.

FRANCALEU.
Han måste skrifvas in hos oss, för visst en månad.

DAMIS.
Jag undrar jag, tvertom, att han med sitt humör,
Kan fås, ett ögonblick, att göra hvad han gör.

FRANCALEU.
Han var väl ej dertill, i början, stort benägen.
Men som han har en sak som han vill tjenas i,
Och finner sig i den, om bistånd angelägen,
Så måste man se till att deraf dra parti.

DAMIS.
Rätt bra. En större vinst kan Truppen inte göra.

FRANCALEU.
Men ingen kan i det, så tjena den, som ni.

DAMIS.
Som jag?