Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 358 —


FRANCALEU.
Hur då?

DAMIS.
När jag försäkrar Er att jag kan räknas på!

FRANCALEU.
Han bringar saken, han, långt fortare till ända.

DAMIS.
Men inte med det nit ändå, som jag, kanhända.

FRANCALEU.
Ifall jag skrifver strax, så får han brefvet snart,
Och jag har orderna i morgon: det är klart.
 
DAMIS.
Min Gud, sätt lit på mig för denna gången bara.

FRANCALEU.
Ett vittert bref af Er är inte strax tillreds.

DAMIS.
På stund?

FRANCALEU.
Jo, jo!

DAMIS.
Än om jag lofvar och vill svara,
Att nu i afton ren, er vän skall bli tillfreds?

FRANCALEU.
Då, ser ni, ger jag tappt, och dermed slutar striden.
Men tänk på hvad ni sagt; ty han förslår den tiden?