LISETTE, (afsides.)
Låt leken ha sin gång, ty tillfället är lägligt;
Han kommer nog igen.
DORANTE, (kommer tillbaka.)
Att handla så bedrägligt!
Förena, i så ung och oerfaren själ,
Naturens enkelhet, med svekets konst, så väl!
Ha målat min rival så litet afundsvärdig,
Att sjelf jag nästan fann min fruktan utan skäl,
Och det, i samma stund då hans triumf var färdig!
Hvad sällhet vanns för Er dermed att jag bedrogs?
Och hvarför gafs ett hopp, som strax tillbakatogs?
För honom voro då den oro, denna häpnad,
Hvarmed ni såg, nu nyss, min arm af hämden väpnad!
En hämd, som hittils dröjd, men fåfängt hindrad mer,
Jag flyger att ge lös, i det jag lemnar Er.
LISETTE, (förskräckt.)
Dorante!
DORANTE, (stannar.)
Förräderskan rår alltid om mitt öra!
Min fot, vid hennes rop, står midt i flykten still.
Hon darrar ... men för hvem? — må vara. Låt oss höra!
Säj då. — Befall på nytt hvad jag förpligtas till.
Jag vill ännu, Lucile, ännu, allt hvad ni vill.
Men jag är hatad.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/399
Den här sidan har korrekturlästs
— 367 —
