Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 381 —

Ty aldrig var, vet Gud, publiken mindre nådig.
Hur vill man dömma om en pjes, det frågar jag,
Vid stoj af en parterr, så upprörd som i dag?
Åh! vi ha sett förut kabaler; — men af tusen,
Har ingen rasat förr, på så förskräckligt vis.
Författarn, det är klart, var gifven här till pris,
Åt köpta hvisslare från alla kaffehusen,
Jag tror från alla torg och gathörn i Paris!

Emedlertid, godt folk, midt under detta väsen
Af hostor, näsors dån, och ömsom hörda rop
Af skrikare om ljud, och skrikare mot pjesen,
Så fann jag dock en del...

BALIVEAU.
Fan! jag fann alltihop
Eländigt.

FRANCALEU.
Illa dömdt! förmycket, är förmycket.
Den röjde, påstår jag, tvertom en öfvad hand.
Der funnos...
(Damis tystnar med uppmärksamhet.)
Vissa rim...
(Damis vänder sig bort igen med förtrytelse.)
Ja, vissa rim ibland,
Som gåfvo värde nog, ren de, åt hela stycket.