Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 382 —

 
BALIVEAU.
Det bästa råd ändå, för auktorn lär väl bli
Att gömma väl sitt namn, och af sin motgång lära
Att öfverge i tid en vådlig konst, hvari
Han har att vänta sig så liten vinst af ära.

DAMIS.
Han kunde göra det, om segern krönt hans hopp.
Man hvilar ärofullt, när man till målet hunnit;
Och ren af lagrar höljd, man hör förlåtligt opp,
För nya lagrars vinst, att våga dem man vunnit.
Men, då hans ära qväljs af låga afundsmän,
Då bör han träda fram på stridens fält igen,
Och genom segrars glans dem sluteligen tvinga,
Att vörda den förtjenst de stämplat att förringa,
Och att bli sjelfva de som mest beundra den.
En styrman, för sin konst, behöfver stormens fara,
Och lär, af skador klok, att sig för dem bevara.
Så skalden. Samma lott var alltid, äfven hans:
Det är från fallets brant han lyfter sig, med glans;
Till hvad han än ej var, men blifvit född att vara!

FRANCALEU.
För hin! det kallar jag att tala, det ändå,
Som hjelte och poët af rätta stora slaget.
Se bara, hur geniet ger hjeltemod också!
(till Baliveau.)
Ni står förvånad, ni, och bagsnas vid det draget!