Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/417

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 385 —


BALIVEAU.
Jag fick dock temlig klart ert löfte, tyckte jag,
Nyss, medan pjesen gafs, och äfven förr i dag.

FRANCALEU.
Ja, gör han någon pjes, så irrar jag mig mycke,
Om inte den blir då ett verkligt mästerstycke.
Kabalen skall få svårt att bita fast i den.

BALIVEAU, (med otålighet.)
Men orderna, min Gud! jag frågar en gång än,
Hur blir det? har jag hopp? — om inte mer, så svara...

FRANCALEU.
Åh, ge Er ni tillfreds! med det har ingen fara.
I qväll, i denna qväll skall saken vara gjord.
Det har han lofvat mig; jag litar på hans ord.
Var säker han vet sätt att vägarna förkorta.
Än mer: jag vill slå vad om allt hvad ni begär,
Att sjelfva orderna alltredan äro här,
Och finnas i det bref han öppnar nu der borta.

BALIVEAU.
Det bref han öppnar? Hvem?

FRANCALEU.
Den unga mannen der.

BALIVEAU, (förvånad och handfallen.)
Hva ba’?

Leopolds Skr. I. Del.25