KOLOMBINA.
Och just som brölloppet skall stå.
Ni far från alltihop? — hur kan man göra så?
KASSANDER.
Åh! jag är här igen, låt se, — om två, tre dagar!
(till Isabella.)
Sen vill jag lefva blott för kärleken och dig.
Vårt afsked, fastän svårt, mig deri dock behagar,
Att jag så tydligt ser din ömma eld för mig.
KOLOMBINA.
Ni spelar oss ett strek, — rätt svårt att Er förlåta.
Tre hela dar, från fästmön skild!
(till Isabella.)
Säj då ett ord! — bjud till åtminstone att gråta,
Och stå ej liflös som en bild.
ISABELLA.
(till Kolombina.)
Låt mig få göra, vänta bara.
(till Kassander.)
I sanning ... denna sak ... just nu ... mitt qval ... jag tror —
— Jag qväfs ... jag dör ... Ni vill då ... fa...ra...
KOLOMBINA.
(till Isabella.)
Bra, bra!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/460
Den här sidan har korrekturlästs
— 428 —
