KASSANDER.
Du gråter, lilla mor!
Nå stilla dig! bjud till att våld på sorgen göra.
Jag blir för mycket rörd att dina suckar höra.
Trio.
KASSAND. Jag måste resa: o hvad smärta!
COLOMB. Ni reser från ert halfva hjerta?
ISABELLA. Ack nej! res ej! Hvad skall jag ensam här?
Ack nej! res ej!
Var ej så hård, jag Er besvär!
Ack gör man den man älskar, illa?
Hur kan ni lemna mig så der?
KOLOMBINA.
Ni gör för illa, ni gör för illa!
Ack stackars Isabella lilla!
Hur grym ni emot henne är!
KASSANDER.
Mitt hjerta lilla! Mitt hjerta lilla!
Din oro och din klagan stilla,
(afsides.) Ack hvilken fröjd! hvad hon är kär!
(till Isabella.)
Låt dig ej täras af din smärta,
Jag reser bort, — men detta hjerta
Skall bli hos dig beständigt qvar.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/461
Den här sidan har korrekturlästs
— 429 —
