Den här sidan har korrekturlästs
— 440 —
KASSANDER.
Var viss att de ej skola söfvas.
Far väl!
KOLOMBINA.
Ni far?
KASSANDER.
Ja, gör jag så.
KOLOMBINA.
Så lycka till på resan, då!
SJETTE SCENEN.
KOLOMBINA, (ensam.)
Den gamla krasslarn! hur han skryter,
Och tror sig värd ännu, en älskvärd flickas hand!
Man träffar löjligt folk ibland,
Den minsta sanning dem förtryter.
Långt öfver all förtjenst, låt dem af godhet få:
Det är ej nog, ej väl ändå.
Man bör, att dem till nöjes göra,
I deras anletsdrag, ej märka tidens spår,
Ej vinterns frost i deras hår,
Och vara, timmars längd, för hostan utan ära!
Man måste se, i trots af allt,
De varma tjuge-års behagen
