Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/478

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 446 —


PIERROT.
 Min själ! det må du tro.

KOLOMBINA.
Och kommer hem, — bra rik?

PIERROT.
Jo, Jo,
Bland Hottentotter, Morer, Turkar,
Gör man sin lycka, som du vet:
Becksvarta satar, grofva lurkar,
Förutan lefnadsvett och smak och höflighet;
Som ej förtjena, nej, så sant jag Pierrot heter,
Att Kristna menniskor dem göra sin visit,
Och trotsa, för att komma dit,
Storm, skeppsbrott, våg och vind, och tusen farligheter.

KOLOMBINA.
Storm .. skepps-brott .. hu bevars! det der
Kan mig i dödlig ångest sätta.
Mem såg du någon storm? —

PIERROT.
Ja en, just af de rätta;
Som vrok oss, fyra dygn, bland klippor och bland skär.
Med fasa, än i dag, dess hågkomst blandad är.

KOLOMBINA.
Men säj, hur gick det till? Det har jag lust att höra.