PIERROT, (afsides.)
Rätt gerna! — Men hur fan, skall jag beskrifning göra
På det som jag, vet Gud, ej såg?
Längst under däck jag nergömd låg,
Och tordes, för min död, mig ej ur stället röra ...
(till Kolombina.)
Friskt mod! — Jo men, den storm hvars målning du vill höra,
Så här dan var den, — våg för våg:
Ariett.
Man såg vårt skepp, för milda vindar flyta,
På hafvets vida rymd, behagligt vaggande.
Och, kring dess bog, Zephirerne
Skämtsamt bry,
Och med gny
Krusa böljornas yta.
På en gång solens klarhet släcks,
Med mörker hafvet betäcks.
Af vädrens krig, naturen skälfver,
Och man hör hur åskan hon hvälfver.
Hvar står, bland oss, med stelnad blod,
Och Styrman, utan mod.
Sitt roder kastar,
Till Kortet hastar;
Men fåfängt sökes kosan mer,
Han, midt på dagen, den ej ser.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/479
Den här sidan har korrekturlästs
— 447 —
