LEANDER.
Ert hjerta kunde sig från er Leander skilja?
Ni kunde glömma mig?
ISABELLA.
Jag svär Er, — mot min vilja!
Och Kolombina vittna kan,
För detta grymma band, hur liten håg jag hade;
Men det var hon, som ständigt sade,
Att huru hårdt det var, så måste jag deran.
LEANDER, (till Kolombina.)
Till sådan trolöshet, du kunde henne råda?
Du kunde så bedra oss båda?
KOLOMBINA.
Ni var ej här — och Gud vet hvar.
Mamsell behöfde man, — en sats ej mindre klar!
Förmyndarn visar sig, att hennes bifall vinna:
Han har af hostan litet men;
Han lunkar litet tungt på sina gamla ben;
Han har ej de behag vi hos Leander finna;
Emedlerlid var han dock — en.
Och gubben, — sen man gått och axlat sig omkringe’n, —
Var bättre dock att få, än ingen.
PIERROT.
Den skillnaden är fin, minsann!
KOLOMBINA, (till Leander.)
Ni hade hellre sett i fall hon ogift blifvit?
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/492
Den här sidan har korrekturlästs
— 460 —
