Den här sidan har korrekturlästs
— 462 —
ISABELLA, (till Leander.)
Låt all er fruktan nu försvinna,
Leander all min kärlek har.
Leander kunde blott mitt hjertas bifall vinna;
Och hvar minut hans bild för mina tankar var.
Ariett.
Sänkt i nattens och glömskans famn,
Min Leander jag dock ej glömde.
Under sömnen om honom jag drömde,
Vaknad, jag ropte med tårar hans namn.
Ropte: o du! hvars mistning jag gråter,
Ack Leander! Leander! — Kom åter!
Ack fly ej mig! Ack fly ej mig!
Se, jag dör förutan dig.
Duo.
LEANDER.
Tänd af lika tärande låga,
Led din älskare samma plåga.
Ryckt från ditt hjerta,
O hvilken smärta!
O hvad jag räknat förtviflade dar!
ISABELLA.
Men den Gud som tände vår låga,
Börjar vår sällhet med slut på vår plåga.
Han ler: hon flyktar,
