Den här sidan har korrekturlästs
— 473 —
KOLOMBINA.
Man har, för sina vänner,
Sökt fram af bästa sort som Herr Kassander har.
PIERROT.
Nå du är öm och söt, som du beständigt var.
KOLOMBINA.
För Pierrot, för min vän!
ISABELLA, (till Leander.)
Hvad skäl att klaga har ni?
Min sista skymt af hopp försvann, och släckte sig,
Se'n två års tid, ej glömd af mig,
Men dock för mig förlorad var ni.
Jag tvangs att knyta andra band,
Men hjertat fäst vid Er, jag Er behålla kände;
Och då jag gaf en ann min hand,
Till Er jag mina suckar sände.
KASSANDER, (för sig sjelf.)
Ditt falska kreatur!
KOLOMBINA.
Det löjligaste är,
Att gamla narrn är verkligt kär ...
KASSANDER, (för sig sjelf.)
Nu blir jag rasande.
KOLOMBINA.
Och nöjs ej med att bara