Den här sidan har korrekturlästs
— 474 —
I brudstoln man åt henne bli.
Nej, med sin lik-physionomi
Tror han sig en Adonis vara.
Vill älskas för sig sjelf, sin raskhet, sitt behag,
Och fordrar att Mamsell skall mot hans kärlek svara,
Som om han fyllde först sitt tjugonde i dag.
KASSANDER, (för sig sjelf.)
Din slinka!
KOLOMBINA, (ger Pierrot en örfil.)
Slyngel!
PIERROT.
Hvad? .. med stryk mig öfverfalla!
Det der, är det för ro skull gjordt?
KOLOMBINA.
Du låter bli härnäst att mig för slinka kalla.
ISABELLA, (till Kolombina.)
Du sticknas också fasligt fort.
KOLOMBINA.
Man i respekt sig måste sätta.
PIERROT.
Men stryk, mitt gull, bör ges med rätta.
Jag sa’ ju ej ett ord?
KOLOMBINA.
Göm hos dig hvad du fick,
Och håll din mun, och ät och drick.
