PIERROT.
Jag har ej minsta matlust mera.
KOLOMBINA.
Så sjuk! .. för ynkligt! —- nå se här,
Tag mig i famn och glöm det der.
LEANDER, (till Isabella.)
Exemplet vore godt för flera.
I väntan på den stund som oss förena bör,
Om vi på lika sätt ...
ISABELLA.
Jag det med nöje gör.
(de omfamna hvarandra.)
KASSANDER, (för sig sjelf.)
Det der, det går så fort det hinner!
ISABELLA.
Den ed Kassander fått, mig dock i hågen rinner.
KOLOMBINA.
Nå fast ni svurit ock, vid sjelfva den och den,
Det bandet af sig sjelft försvinner.
Man svär i kärlek, — att man brinner ...
Att man, till grafvens brädd, skall finnas trogen än ...
Nå visst! — men det är klart: man tar sin ed igen,
När man sin fördel dervid finner.
PIERROT, (dricker.)
Se der, min själ, ett svar, som just kan kallas godt!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/507
Den här sidan har korrekturlästs
— 475 —
