Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/535

— 503 —

 Sig mycket road skulle finna?
Och att, af dans och sång, behagen ej försvinna
För den som följs deraf, från vaggan till sin graf?
Med denna fröjd han ser i allas ögon råda,
Den blick som säger: kom, Du är vårt hopp, vår tröst!
Det är en fest för Kungars bröst,
En högtid som, ty värr, ej alla Kungar skåda.

SOPHIE.
Men Kungen, Hennes Nåd, är ju ännu så ung?

GREFVINNAN.
Ja, det är sant, mitt barn — men han är redan Kung.
Och utom dess, hvem fins, som kunde sammansätta
Musik och vers och dans, som passade till detta?

SOPHIE.
Jag har väl en kusin ...
 
GREFVINNAN.
Se så, der ha vi den!
Från Opran, om jag mins, — hur är det nu igen?

SOPHIE.
Från Opran, Hennes Nåd. — Grefvinnan minnas torde,
Att det var han i fjol som just, på mitt förslag,
Till Hennes Nåds kalas på nådig Grefvens dag,
Musik och vers och dansar gjorde.

GREFVINNAN.
Ja, du har rätt, jag mins. Han kommer hit ibland;