Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/534

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 502 —

 Att första gången se den Kung,
Hvars lagar det en dag skall lyda,
Med allt det hopp han ger att svenska thronen pryda,
Och lika älskansvärd som ung!
Du ser mig rörd. Jag kan de känslor ej fördölja,
Som denna dag mitt hjerta gett.
Jag har vår unga Kung i vaggan fordom sett;
Min suck skall för hans väl till grafven konom följa.
Dock, hvad kan honom önskas mer?
Och hvad kan Sverge mer af Himlens gunst begära,
Än vid sin Konungs hand, då det en Hjelte ser,
Som af en Konungs dygd exempel honom ger,
Och styr hans första fjät till sällhet och till ära!

SOPHIE.
Men om jag, Hennes Nåd, törs säga rent ut fram
I min enfalldighet, som jag kan saken skåda,
Så tycks mig att det är för orten just en skam,
När Kung och Hertig den med sitt besök benåda,
Att orten håller sig så fasligt allvarsam.
Jag tycker någon fest till minsta borde gifvas;
Som, för exempel sagdt, om några verser skrifvas,
Om någon utvald tropp af bygdens ungdom kom,
Som fick, för Kung och Prins, i nåder dansa om.
Jag har ej Opran sett, jag har ej fått studera,
Ers Nåd vet bättre sjelf det der, och mycket mera.
 
GREFVINNAN.
Din fjolla, tror du då att Kungen väl deraf