Den här sidan har korrekturlästs
— 514 —
Och Du, som sträckt en Hjeltes hand
Mot stormen då han skakat!
Njut tacksamheten af det land,
Hvarför du stridt och vakat!
Så snart det Carl vid styret ser,
Så fruktar det ej faran mer. :,:
Ditt blod Du vågade i striden,
Ditt lugn Du offrat under friden;
Och visar på en gång vår bygd,
En Konung, och en Konungs dygd. :,:
Den stund, då våra suckar få
För Gustaf Adolf tömmas,
Kan Gustaf Adolfs Mor väl då
Af Sverges kärlek glömmas?
Nej, hvar gång det sin Konung ser,
Åt Hennes bild det offer ger. :,:
Pryd, Mor och Drottning utan like! —
Pryd länge Gustaf Adolfs Rike;
Och lemna oss ej förrn Du sett
Den sällhet som Du oss beredt. :,:
Monark, hvars Namn välsignas nu
I nyss besökta länder!
Med allas kärlek, reste Du,
