Så har jag mod, jag sjelf, att vara sann och tala.
(Till Oden.)
Välan, du Gudars tolk, du känner ej din son?
ODEN.
Min son... i denna drägt, och sänd från Romarns läger!
J Gudar, Schytiens hägn! Bedrar mitt hjerta mig?..
POMPÉ.
I deras dolda råd den kända del du äger,
Är sen att lemna ljus om deras gunst för dig.
YNGVE.
Hör opp att skymfa. Räds, det kunde slutas illa.
Ja, Oden, det är sant, det är din son du ser.
Må hända himlens gunst dig honom återger.
Men tro mig, hör mitt råd, en rättvis undran stilla;
Låt denna Romarn gå, och fråga mig ej mer.
ODEN, omfamnar honom.
Må allt, må allt, min son, för glädjens känslor vika!
Kom, tryck mig till ditt bröst — Försyn! hvad händelse!
POMPÉ.
En annan väntar dig, mer oförtänkt, kanske.
Igenkänn med din son, din fiende tillika;
Fort, öfverlägg din hämd, — du talar med Pompé!
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/93
Den här sidan har korrekturlästs
— 61 —
