ODEN, med förundran och en rörelse af hot.
Pompé! —
YNGVE, till Pompé.
Förvägne man, som blott ditt högmod frågar,
Du trotsar utan skydd; du glömmer hvad du vågar.
ODEN.
Du kom då sjelf, Pompé, att här ditt budskap bli?
Du hade dina mått att inom Schytien taga.
Jag ser hvad värf om fred, du kom att föredaga;
(Med hotande stolthet.)
Men mins du krigets rätt mot allt bedrägeri?
POMPÉ.
Och denna blick af hot, den tror du mig förskräcker?
Nej, om bland dina fjäll jag också ensam stod.
Men vet, jemväl till dem, att Romarns åska räcker.
Vakt! —
ODEN.
Schyter!... (de synas.)
YNGVE, går emellan begge beväpnade Tropparna, som stöta tillsammans, skingrar och bortviser dem.
(Till Oden.) (Till Pompé.)
Inga rop. — Och du! det larm du väcker,
Är också det ett prof af romerskt hjeltemod?
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/94
Den här sidan har korrekturlästs
— 62 —
